Jag är livrädd.
I min nya, lugna Norrlandsvardag fick jag plötsligt ett mejl av en familj bosatta i Luxemburg (från hemsidan jag nämnde tidigare) som var intresserad över att ha mig som Au Pair. Efter några veckor av kommunicerande fick jag reda på att familjen hade valt en annan Au Pair, men rekommenderat mig till några väninnor. Ungefär en vecka senare hade jag fått ett jobb. Ungefär tre månader har gått sen jag fick beskedet och jag har inte riktigt förstått ännu att om en vecka ska jag flytta till Luxemburg och jobba som Au Pair i 10 månader. Jag ska vara helt ärlig med er - jag är livrädd, men samtidigt otroligt exalterad över vad som väntar.
Jag flyttade hem igen till Stockholm i onsdags. Denna helg har jag tryggt in så många träffar jag bara kan för att hinna träffa alla innan jag flyttar till Luxemburg. Veckan som kommer blir det att packa, packa, packa.
Om en vecka åker jag. Helt galet.