motluxemburg.blogg.se

Efter att ha kramat pappa hejdå på avstigningsplatsen på Arlanda gick jag med blöta kinder in till terminalen. Jag grät inte för att jag är rädd för det okända som väntar mig - ett främmande land, en ny familj, försöka göra mig förstådd på språk jag inte har som modersmål, allt det ovetande. Tvärtom, det ska bli superkul! Det är bara tungt att lämna allt man älskar kvar i Sverige, den otroliga saknaden jag får sekunderna efter att pappa åkt. Jag återhämtar mig dock rätt snabbt då spänningen över det som väntar tar över (också för att jag inte kan läsa vart jag ska checka in om jag har tårar i ögonen).

En halvtimme senare kliver jag in på The Pocket Shop och vill köpa alla pockets som handlar om hopp, kärlek, längtan - alla positiva genrer helt enkelt. Men jag håller mig till boken jag har med mig - "Och så levde de lyckliga" av Lucy Dillon, en riktig må-bra-bok har jag hört, precis vad jag behöver i denna stund! Ni som känner mig vet att jag inte läser mycket, eller främst väldigt långsamt, så en serietidning brukar duga för mig. Denna bok är nästan lika tjock som en bibel, men jag ska läsa den!

Väl på flyget hade jag till granne en trevlig brittisk man som jag pratade med första timmen av flygturen (hans superkraft är nog att lösa sjuka Suduko på typ 30 sekunder). Jag flög med Luxair i ett litet mysigt flygplan. Jag menar inte att sponsra dom på något sätt, men deras service var jag verkligen inte beredd på - positivt. Man får gratis mackor, gratis dryck (ja, inklusive mousserande). Påtår? Ja! Jag höll mig dock till te. Känns dumt att möta värdfamiljen påverkad. Enda nackdelen med planet - lite högljutt, men sätter man i ett par hörlurar så hörs inget.

Inför landning är det mörkt ute. Allt man ser utanför fönstret är gatlyktorna som lyser upp som långa leder. Inga skyskrapor eller strålkastare. Ganska mäktig syn faktiskt.

På flygplatsen möttes jag upp av föräldrarna - hur snälla och rara som helst! Inte för att jag hade väntat mig något annat. Vi åker hem, jag får i mig mat och de visar mig runt i huset. Nu ligger jag till sängs och ska sova. Imorgon säger vi godmorgon till Luxemburg!