Första advent!

 
Denna vecka har alla julmarknader i Luxemburg öppnat! Åh, vilken julstämning jag får när jag är i stan nu när träden är klädda med ljusslingor, julmusiken som spelas i högtalarna, doften av den fantastiska maten som lagas i stånden och alla människor som också känner samma julstämning som jag gör. Pappa Bens mamma och syster är också på besök så det är fullt hus här - superkul!
 
Igår lördag var jag och Linda på "Bazar International de Luxembourg" vilket är som det låter som - en otroligt stor marknad där nästan alla världens länder ställer ut med sina hantverk och mat. Det tog ett tag att gå igenom hela mässan, men efter att vi hade gjort det bestämde vi oss för vad vi ville äta för lunch och vad vi ville köpa för något. Vi valde att äta vårrullar från det filipinska ståndet som var fantastiskt goda! Av saker att köpa köpte Linda lite böcker och några julklappar. Jag köpte en bok (!?) - en engelsk bok (!?!?). Du läste rätt. Du kommer inte tro det, men det är faktiskt sant. Den heter "Look who's back" - en absurd berättelse om Hitler som vaknar upp år 2011, välbehållen, och så får man läsa ur hans perspektiv om hur han tycker att dagens samhälle är. Ganska knasig bok, men det lät som en komisk berättelse.
 
Idag söndag åt jag en sen frukost. Efter det packade jag väskan med pepparkakor, clementiner och julmust och gick ut på en lång promenad. När jag hittade en bra bänk bland åkrarna satte jag mig ner och plockade fram mitt fika. Som ni ser på bilden finns det tyvärr ingen snö ännu (snarare tvärtom då det ser ut som sommar), men det var en härlig julstämning man fick i själen med den kyliga vinden mot ansiktet medan man knaprade på en pepparkaka. Ni kanske undrar hur jag fick tag i dessa läckerheter här i Luxemburg? För det första hade Junia med sig julmust och pepparkakor hit till mig när hon besökte mig förra veckan. För det andra så finns det en butik här, "Scanshop", som säljer typiska skandinaviska ting, bland annat julmust och pepparkakor - så jag kommer kunna ha mitt svarta guld till jul, hurra! Lagom till att jag kom hem började familjen adventsbaka och juldekorera i huset. Julmusiken spelades högt från köket, doften av kakor spred sig ut i huset och sakta men säkert började den ena adventsljusstaken efter den andra lysa upp inne i huset. Helt underbart! Nu har vi ätit middag och det är hög tid att sova då det är en ny vecka imorgon med skola för både Felicia och mig.

Syster min är här!

 
 
Denna helg har varit underbar! Kanske uppenbart av rubriken, men Junia är här! Vi har hittat på massor av saker! På fredagen mötte jag upp henne vid flygplatsen och sedan åkte vi hem för att äta middag. Efter middagen fick jag en så trevlig, tidig julklapp av Junia - julmust och pepparkakor. Helt fantastiskt! På lördagen var vi i stan hela dagen där jag guidade henne runt i Luxembourg och visade typiska sevärdheter som finns att se här. Sedan försökte vi beställa lunch på franska vilket gick lagom bra, vi fick ju faktiskt den mat vi bad om. Efter lunchen shoppade vi lite nya kläder och skor (kanske något "dagens jag-rockar-hela-Luxemburg-outfit"-inlägg på bloggen?). På kvällen åt vi på en riktigt bra restaurang där vi denna gång försökte beställa på tyska, vilket också gick hur bra som helst. Till förrätt beställde jag in sniglar och Junia grodlår då hon har det på sin bucketlist att ha ätit det. Sniglar har jag ätit förrut - smakar örter och vitlök i konsistens av ett väldigt segt tuggummi. Grodlår däremot har jag aldrig testat. Det smakar ungefär som kyckling med lite mer tuggmotstånd. Problemet är att det ser så groteskt ut när man ser halva kroppen av en groda ligga på tallriken - med ben och allt. Nu har jag testat det - behövs inte igen. Efterrätten var också väldigt spännande. Vi läste det på menyn som att det var citron- och vodkaglass, men när den kom ut till bordet var det citronglass i ett stort glas med vodka. Det var väldigt starkt, men nu har vi lärt oss det iallafall!
 
På söndagen åkte vi till Metz som ligger strax över gränsen till Frankrike. Metz är en väldigt fin stad med många hus i typisk fransk stil och med många stora katedraler (en av många i bakgrunden på bilden), men då pappa Ben hade berättat att julmarknaderna hade öppnat var jag och Junia på julmarknadsjakt. Totalt gick vi på fem julmarknader. Det var mycket hantverk som såldes, stora karuseller man kunde åka, parishjul, mycket mat och mycket, mycket godis. Självklart om man ville köpa något fick man antingen prata franska eller göra charader. En rolig sak vi köpte var macarons. Inte vilka macarons som helst - macarons med smak av mat. Det fanns med smak av "tomat och basilika", "chévre, timjan och fikon", "melon och parmaskinka", "morot och kummin", "vit tryffel och hasselnöt", "gåslever och karameliserat äpple" och mycket mer. Vi smakade på "tomat och basilika" då den var bland de minst, uhm, annorlunda. Det smakade som den hette, men väldigt söt. Inget jag personligen skulle välja till mitt kaffe. Utöver den lilla desserten var allt underbart! Stämningen var så fantastisk att jag faktiskt inte ville åka hem. Att höra all julmusik, se de stora marknaderna, trevligt sällskap och äta den goda maten - jag blev så glad i hela kroppen, men tillslut efter ca 6 timmar av julmarknadsmani tog jag och Junia tåget tillbaka hem till Luxemburg. När vi kom hem åt vi en snabb middag och sedan kollade vi på film med champagne som ett fint avslut till den händelserika helgen.
 
Nu är klockan mycket och vi ska upp tidigt imorgon då Junia måste hinna med det tidiga flyget hem till Sverige igen. Godnatt!

Vi drar till Champagne!

 
Precis som rubriken säger så åkte jag och min värdfamilj till Champagne i helgen. Inte bara det är häftigt - det är också första gången jag är i Frankrike! Vi satte oss i bilen på lördagsmorgonen och åkte hemifrån. Till Champagne är det bara två timmar med bil. I Luxemburg var det väldigt dimmigt, men såfort vi kom över den franska gränsen lättade dimman och vi fick se lite sol. Längst bort mot horristonen såg man fyra stora cylidrar. Pappa Ben berättade att det är en av många kärnkraftverk som finns i Frankrike. Han berättade också att när barnen Felicia och Alexandra föddes fick de piller för att de inte ska påverkas av eventuell radioaktivitet - ni vet, ifall det kärnkraftsverket skulle sprängas. Helt sjukt! Strax efter det kom dimman fram igen och man såg inte mycket längre än till bilen framför. Resten av helgen var tyvärr för det mesta molnig och dimmig - men jag har upplevt otroligt mycket iallafall!
 
Vi åkte direkt till första vingården - Champagne Bonnaire. Ett litet familjeföretag som producerar ca. 80 000 flaskor per år. För att kunna uppfatta mängden lite bättre så kan jag säga att Champagne Pommery (en annan champagnetillverkare vi åkte till på söndagen) producerar 3-4 miljoner flaskor per år. Vi hade gjort upp så att medan två av oss gick in och provsmakade, passade en på barnen. Denna gång var det jag och pappa Ben som gick in medan mamma Josefin blev kvar med barnen. Jag och pappa Ben träffade en av sönerna som berättade om gården, familjen och historien om deras champagne medan vi provsmakade deras olika champagner. De jobbar tio stycken på gården, men under skördetiden i september är de ca 60 stycken. Han förklarade att det är volontärer som kommer dit och hjälper till att plocka druvorna och deras betalning är att de får husrum och mat. Mycket mat. Man går upp vid 06:00 och plockar druvor hela dagen. Sedan avslutas varje dag med en stor festmåltid och massor med champagne. Varje dag i ca 2-4 veckor. Jag blev helt paff. Vilket underbart koncept! Han gav mig sitt kort och sa att om jag är intresserad av att hjälpa till vid skördetid (även kallat "vendange") så var det bara att mejla honom. Jag frågade om man måste kunna franska för att vara med, vilket man borde kunna om man vill göra sig förstådd. Även i de större städerna i Frankrike kan inte många engelska, och Champagne är ändå ett ganska väl turistbesökt område. Jag har dock alltid trott på charader ifall ingen förstår vad jag säger. Hur som helst - detta står på min att-göra-lista, med eller utan franskakunskaper.
 
Efter provsmakningen åkte vi till en restaurang för att äta lunch. Där tog jag till varmrätt en klassisk grillad biff, grillad till medium bad jag om. Ett tips till alla som åker till Frankrike - vill du ha en medium så kommer du få en svensk rare. Det är väldigt rött kött. Ber du om en rare i Frankrike kommer du i princip få en rå köttbit med stekyta. Det var gott, men lite väl rått för min smak.
 
Efter lunchen åkte vi till nästa vingård - Champagne Bertrand Devavry. Denna gång var det min tur att passa på barnen medan pappa Ben och mamma Josefin gick in och provsmakade. Av det jag fick höra efteråt så var det hur bra som helst (jag fick också dricka det till middagen när vi kom hem igår kväll - det var väldigt gott). Efter den provsmakningen åkte vi till hotellet. När vi hade packat in våra saker skulle pappa Ben och mamma Josefin gå till hotellets restaurang och äta middag medan jag åt middag i form av en mysig liten picknick med barnen på rummet, och sedan skulle jag lägga dem till sängs. Efter att barnen hade somnat, och att vi hade en babymonitor med oss, fick jag gå ner och hålla dem sällskap lagom till efterrätten.
 
På söndagen åt vi en typiskt fransk frukost - socker. Okej, inte rent socker, men det var crossiants, sylt, pannacotta, juice och fruktsallad i sockerlag. Jag är van med att äta sockerfria flingor till frukost. Magen kom i en liten sockerchock, men den klarade sig. Vi checkade ut och begav oss till Reims. Där besökte vi Notre-Dame de Reims vilket är en av de största katedralerna i Frankrike. Efter det besöket gick vi till restaurangen där vi skulle äta lunch. Jag valde stekt torsk med palsternackspuré och smörstekta kantareller - tog den mest för att jag missade kantarellsäsongen i Sverige. Galet gott! När vi ätit upp begav vi oss till den sista champagnetillverkaren - Champagne Pommery. Denna gång var det jag och mamma Josefin som fick gå ner i grottorna bland gamla, dammiga champagneflaskor och modern konst. Modern konst kanske ni undrar. Guiden berättade att Madame Pommery, grundaren till Champagne Pommery, älskade konst och lät konstnärer gravera in målningar i kalkväggarna i grottorna. Till hennes ära har Champagne Pommery konstutställningar varje år nere i grottorna. Efter guidningen och provsmakningen hoppade vi in i bilen och åkte hem till Luxemburg igen. Då vi kom hem på kvällen var det bara att få i barnen middag och lägga dom till sängs då det var skoldag nästa dag.
 
Idag måndag hjälpte jag Felicia göra sig i ordning på morgonen då mamma Josefin skulle skjutsa henne till skolan. När de hade åkt så gjorde jag mig redo för att ta mig till min tyskakurs. Då pappa Ben ändå skulle in till stan för att lämna Alexandra på dagis erbjöd han sig att skjutsa mig till skolan, vilket man gärna tackar ja till. När vi hade klätt på oss och gick ut såg jag något så vackert som jag inte har sett på länge - frost. Nu tänker ni där hemma i Sverige (och ni, mina norska läsare) "Pfft! Vi har haft snökaos här i flera veckor!", vilket stämmer. Just därför! Jag har fått sådan hemlängtan bara på grund av snön. Absolut saknar jag familjen och vännerna också, men snö har en speciell liten plats i mitt hjärta. Tyvärr snöar det bara en vecka per år här nere i Luxemburg, så det är ju väldigt passligt att det svenska vädret passar på att ha en riktig vargavinter nu när jag inte är hemma. Inte alls bitter. Men tillbaka till idag - frost! Det är nästan snö. Det är det närmsta jag kommer snö just nu så det får duga. Kan ju också säga att här nere har man inte isskrapan redo i bilen så som i Sverige. Efter att pappa Ben hade letat en stund tog han ett CD-fodral istället och skrapade med den. Man tager vad man haver helt enkelt! Skolan gick hur bra som helst. Sedan hem, laga grönsaksrisotto till middag och sedan hämta Felica från skolan.
 
Efter middagen lekte vi en lite annorlunda lek. Hon la fram några större föremål så som en väska, en bok, ett tyg, etc. på golvet. Sedan hade hon en liten leksak som skulle gömmas under/i/bakom/brevid någon av dessa större föremål. I vanliga fall brukar man låta den ena personen gömma leksaken och så får den andra leta. Inte i denna lek. En person gömde - sen skulle båda leta. Även fast jag visste var jag gömt leksaken, letade jag vid andra föremål så att hon skulle få hitta den och vinna. Det som är underbart är att hon också gjorde det för mig. Det som är ännu bättre är att när jag inte hade vunnit efter ca tio gånger så lät hon mig leta flera gånger i rad. När jag ännu inte funnit leksaken gav hon mig ledtrådar som "Jag tror att den är här någonstans" och gjorde en gest mot några leksaker. Härligt att man får vinna lite ibland!
 
Efter allt detta skrivande är det god tid för mig att sova. Nästa helg får jag ett speciellt besök som jag ser mycket fram emot! Ska försöka skriva klart inlägget till söndag också. Ha det!